Bitumenbaserade tätskikt kallas ofta för ”takpapp” i folkmun. Det sägs att takpapp uppfanns i Sverige 1759. Sedan dess har takpappen genomgått en fantastisk produktutveckling och kvalitetsförbättring jämfört med den ursprungliga takpappen från 1759.
I dag är takpapp en högteknologisk produkt tillverkad av SBS- eller APP-modifierad bitumen med en stark polymerstomme, ibland även armerad med glasfiber. Pappen är inbäddad i bitumen och har ytskikt av krossad skiffer eller helt slät. Takpapp finns med eller utan självhäftande baksida, den appliceras antingen mekaniskt, den bränns med varmluft eller gasol eller så kallklistras den.
Trots nyare tätskiktsmaterial som exempelvis EPDM gummidukar, PVC dukar etc. är takpapp fortfarande det mest förekommande tätskikt som man använder som yttertakbeklädnad för låglutande tak i Sverige.
Fördelarna med bitumenbaserade tätskikt är att de är väl beprövade och jämförelsevis billiga. Det finns även god kunskap och kompetens bland takentreprenörer för att installera dessa.
Nackdelarna med bitumenbaserade tätskikt är deras relativ korta livslängd och hållbarhet, jämfört med EPDM gummi. Bitumenbaserade tätskikt är inte heller de mest miljövänliga alternativen när det gäller val av tätskikt.